23 år, inte särskilt mycket äldre än förra året. Jag ser inga nya rynkor och min längd är densamma, det passar mig alldeles utmärkt.
I morse väcktes jag av tre killar som sjöng ja må han leva, kaffe och risifrutti (Olivers initiativ) serverades till mig. Vilka goa killar jag har! Det värmde i hela kroppen.
Oliver tyckte nog att uppståndelsen var kul, för han grät av förfärelse när jag lämnade honom på dagis och det hör inte till vanligheterna. Jag ska strax ringa dit och kolla så att han har lugnat ner sig och är glad, mammahjärtat gråter.

Hurray, Hurray!